ANALYS / Lars Palmgren.

2020-04-08 17:00
  • Bild: Matias Delacroix/AP, Ariana Cubillo/AP och Alex Brandon/AP
  • USA:s justitiedepartement erbjuder en be- löning på 15 miljoner dollar, cirka 150 miljoner kronor, för tips som leder till att Maduro grips.
    USA:s justitiedepartement erbjuder en be- löning på 15 miljoner dollar, cirka 150 miljoner kronor, för tips som leder till att Maduro grips.
Puffetikett
Dagens ETC

USA:s anklagelse: Maduro leder drogkartell

USA:s senaste militära invasion i Latinamerika började strax före midnatt den 20 december 1989, när USA:s flygvapen bombade Panama City. Drygt 30 år har gått sedan dess. Är det dags för en ny invasion, denna gång med Venezuela som mål?

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Den piska-och-­morot-strategi mot Venezuela som Trumps administration, med något som nästan liknar entusiasm, har lanserat de senaste dagarna väcker misstankar.  Att det sker mitt under coronakrisen och strax efter att FN, just därför, vädjat om att häva sanktioner mot länder som Kuba, Iran och Venezuela bidrar knappast till att minska oron.   

Det officiella syftet med att invadera Panama för 30 år sedan var att gripa landets starke man, den tidigare CIA-agenten Manuel Noriega, tillika befälhavare för landets försvarsstyrkor, ­anklagad av USA för droghandel i stor skala.

Samma anklagelse ­utfärdade nyligen USA:s riksåklagare William Burr mot Venezuelas president Nicolás Maduro. På en efterlysningsaffisch utlovas en belöning på 15 miljoner dollar – motsvarande cirka 150 miljoner kronor – till den som kan bidra till att Maduro grips. I åtalet som ligger till grund för efterlysningen sägs den venezulanske presidenten vara ledare för ”Solkartellen”, en drogkartell bestående av höga venezulanska militärer och ledare för Farc-gerillan, som sägs sträva efter att ”översvämma USA:s gator med droger”. Flera andra i Maduros inre krets har belöningar på tio miljoner dollar hängandes över sina huvuden.

Priset för den mexikanske knarkkungen Chapo Guzman översteg aldrig fem miljoner dollar. Men i jämförelse med Guzmans Sinaloakartell är ”Solkartellen” mer myt än verklighet. Redan på 90-talets början började ”Solkartellen” nämnas, men inte som en kartell av Sinaloas typ, utan som ett löst nätverk mellan korrupta officerare. Och det är så den, enligt experter, fortfarande fungerar.

– Mycket kan sägas om ­Maduro, men att han skulle vara ett kartelledare, en narkotika­tsar, av samma dignitet som Chapo Guzman, Pablo Escobar eller vilken som helst av ledarna för de latinamerikanska drogkartellerna, liknar mest ett dåligt skämt.

”Gammal skåpmat”

Det säger ekonomen Manuel Sutherland, en av Maduros ­skarpaste vänsterkritiker.

– Anklagelserna mot Maduro är gammal skåpmat som cirkulerat i pressen i åratal. Om syftet med att göra efterlysningen nu är att försöka splittra Maduros stödtrupper, så är det en total felkalkyl. Effekten kommer snarare att bli att den styrande eliten kommer att sluta sig än mer samman.

Är syftet att skrämmas?

En annan av Maduros mest artikulerade kritiker, liberalen Luis Vicente León, tror att den verkliga adressaten med USA:s utspel är militären.

– Inte för att jag tror att militären kommer att gripa Maduro och överlämna honom till USA. Det är ju, trots allt inte vilda västern vi lever i. Men kanske kan det leda till påtryckningar från militären för att Maduro ska gå med på något slags avtal med oppositionen i syfte att få USA att häva de sanktioner som redan håller på att kväva landet.

– Men det kan lika gärna bli tvärtom. I åtalsdokumentet ingår också två av de höga venezulanska militärer som har deserterat och samarbetat med USA. Att de som tack nu är efterlysta inger knappast förtroendet för USA bland andra venezulanska militärer.

Bara några dagar efter efterlysningen inleddes USA:s största militära mobilisering i Karibien sedan invasionen av Panama. Motivet att hindra ”knark­kartellerna från att utnyttja coronapandemin för att öka drog­exporten till USA” är det just ingen som tror på. Bara en liten del av droghandeln till USA går via Karibien, den mesta kommer via Stilla havet. Och att amerikanska krigsfartyg nu ligger utanför Venezuelas kust syftar, tror både Manuel Sutherland och Luis Vicente León, helt enkelt till att skrämma Maduro.

Och kanske det lyckas. Men knappast på det sätt Washington räknat med.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

Hoten mot Maduro, och hans inre cirkel, innebär dessutom att den morot som Elliot Abrahams, Trumps specielle sändebud för Venezuela, presenterade – strax efter efterlysningen men före den militära mobiliseringen – förlorar all lockelse. Moroten är ett ”program för övergång till demokratin”. Den centrala delen av planen är att både Maduro och ”interimpresidenten” Juan Guaidó tar ett steg åt sidan och att det utses ett statsråd, där både oppositionen och regeringen är representerad, som övertar presidentens uppgifter. Stats­rådets centrala uppdrag ska vara att organisera en ny valmyndighet med uppgift att organisera val så snart som möjligt. Om det sker kommer USA:s sanktioner steg för steg att hävas.

Hade redan börjat förhandla

Enligt förslaget ska försvars­ministern, general Vladimir Padrino sitta med i övergångsregeringen. Men samtidigt är samme Padrino åtalad för att ingå i ”Solkartellen”. Varför skulle han vilja stödja USA:s plan om han fortsätter att vara åtalad för droghandel?

Och även om Maduro tar ett steg åt sidan, så kommer åtalet mot honom för att vara ”Solkartellens” ledare inte att läggas ner. Varför skulle Maduro vilja ta ett steg åt sidan när det enda alternativ han erbjuds är 30 år i fängelse i USA?

Luis Vicente León:

– Innan Burrs åtal förekom förhandlingar mellan regeringen och oppositionen om en gemensam plan för att möta krisen som ju redan var katastrofal innan coronaviruset gjorde allt ännu värre.

– Det ryktades till och med om möjligheterna av en nationell samlingsregering. Nu har alla de förhoppningarna slagits i spillror.

Manuel Sutherland, som arbetar en grupp som försöker skapa förutsättningar för effektiva humanitära hjälpsändningar till Venezuela, håller med:

– Maduro har den geografiska kontrollen över Venezuela. Guadió har det internationella stödet. Med lite politisk vilja skulle de kunna enas åtminstone i en vädjan om humanitär hjälp. Men den möjligheten har USA nu effektivt tagit kål på.

Luis Vicente León konstaterar lite uppgivet:

– Ingen vet vad som kommer att hända i Venezuela. Utom att krisen kommer att bli värre och att Washingtons plan inte kommer att fungera.

Stöds av Ryssland och Kina

I Panama tog det två veckor innan Noriega, som sökt skydd på Vatikanens ambassad, gav upp och kunde föras till USA där han dömdes till livstids fängelse för narkotikahandel.

Panamas försvarsstyrkor bestod av cirka 15 000 man med enkla vapen. Venezuelas krigsmakt består av 140 000 man och är väl beväpnad med moderna vapen. Och stöds dessutom av Ryssland och Kina som har stora ekonomiska intressen i landet.

Om det tog två veckor och omkring 3 000 döda för USA att gripa Noriega, kan det kosta betydligt mer att gripa Maduro.

Mitt i en pandemi.

Eller kan det vara så, som Manuel Sutherland misstänker, att allt är ett dyrbart och cyniskt spel för gallerierna i syfte att säkra exilvenezulanernas och exilkubanernas röster i Florida för att inte förlora presidentvalet i november?

Guadió erkändes direkt av USA – och av Sverige

Nicolás Maduro har varit Venezuelas president sedan Hugo Chavez dog 2013. Men det val han segrade i 2018 ­erkändes vare sig av oppositionen eller en stor del av det internationella samfundet.

Dessförinnan, 2015, hade oppositionen segrat stort i parlamentsvalet, men Högsta domstolen, erkände inte parlamentets auktoritet på grund av av påstått valfusk.

2017 valdes en konstituerande församling i ett val som oppositionen inte deltog i. Det formella syftet var att skriva en ny konstitution, men det reella var att ersätta det oppositionsledda parlamentet.

Denna dubbelmaktssituation ställdes på sin spets i januari 2019 när Juan Guadió, som då var parlamentets talman, utropade sig till president och anklagade Maduro för att vara en ”usurpatör”.

Guadió erkändes omedelbart av USA och ytterligare ett 50-tal länder, däribland Sverige.

Under det gångna året försökte Guaidó genomföra en rad planer, utarbetade i samarbete med USA, i syfte att få bort ­Maduro, men som alla misslyckades. Istället för att stärka sin ställning som Venezuelas ”interimpresident” försvagades Guadiós position och han framstod allt mer som ett verktyg för USA.

USA:s senaste offensiv med efter­lysning av Maduro, militär mobilisering vid Venezuelas kust och lockbetet med ”planen för övergång till demokrati”  stöds av Guadió. Men en stor del av den övriga oppositionen, som tidigare såg Guadió som en lösning, har kritiserat den.