Debatt. .

2019-08-21 04:00
”Ska vi vara ett parti som tydligt står emot fattigdom och sociala problem, eller ska vi vara ett parti som hellre gömmer och  blundar för människor som behöver hjälp?”, skriver debattörerna. Foto: TT/Leif R Jansson
”Ska vi vara ett parti som tydligt står emot fattigdom och sociala problem, eller ska vi vara ett parti som hellre gömmer och blundar för människor som behöver hjälp?”, skriver debattörerna.
Puffetikett
Dagens ETC

Tiggeritillstånd är ingen lösning

Lösningen på tiggeriet är en stark välfärd, inte förbud. Det är verklig socialdemokratisk politik, skriver S-studenter och SSU i Norrköping och Linköping.  De uppmanar alla socialdemokratiska kommunalråd som öppnat för tiggeriförbud att tänka om.

Tiggerifrågan är återigen på agendan efter att krav på tiggeritillstånd har införts i Eskilstuna. Det började med att det socialdemokratiska kommunalrådet i Norrköping, Lars Stjernqvist, ställde sig bakom ett liknade beslut. Socialdemokraterna i Norrköping har sedan dess ändrat riktning, något vi uppskattar, men att ens tänka sig att stå bakom ett sådant förslag får varningsklockor att ringa gällande vilka värderingar Socialdemokraterna ska följa i framtiden. Att socialdemokratiska kommunalrådet i Linköping Kristina Edlund också meddelat att hon kan ställa sig bakom ett förslag ger oss anledning att bestämt sätta ner foten och be partiet att tänka om.

Ingen socialdemokrat kan passivt se på medan människor lever i hopplös utsatthet. Inte heller kan en socialdemokrat nöja sig med en samhällsvision som vilar på att människor ska behöva förlita sig på godtyckliga välgörenhetshandlingar för att överleva. Vår socialdemokratiska samhällsvision är istället att bygga det goda samhället där välgörenhet inte är en nödvändighet för människors överlevnad. Men lösningen på tiggerifrågan ligger inte i införandet av ett förbudsliknande tiggeritillstånd.

Det stora problemet med den nya sortens tiggeri är att de svenska välfärdssystemen omöjligtvis på egen hand kan reformera bort den, då tiggarna i första hand är medborgare i andra EU-länder som av olika skäl sökt sig utomlands. EU-migranters fattigdom i Sverige är delvis ett symptom på det svenska välfärdssamhällets svarta hål, där EU-migranten står utanför medborgarskap, uppehållsrätt samt asylrätt och därmed även utanför de sociala reformer vårt välfärdssystem erbjuder, men också en konsekvens av EU:s fria rörlighet och en utsatt situation i hemländerna.

Socialdemokrater som försvarar tillståndet menar att förslaget om tillstånd ska hjälpa kommunen att veta vilka personerna är och sätta press på deras hemkommuner. Men vi ser allvarliga problem i förslaget. Först och främst är det svårt att hålla en hemkommun ansvarig när tiggarna i första hand är medborgare i andra EU-länder. Vidare avser förslaget att ge tillstånd till de som har bostad, legitimation och kan betala 250 kronor var tredje månad. Med risk att påpeka det uppenbara vill vi påminna om att om en person har råd med dessa saker skulle den troligen inte behöva tigga. Tillståndet kommer därmed i praktiken fungera som ett förbud för de grupper som har störst behov av att tigga samtidigt som det legitimerar tiggeri som sysselsättning för andra i vårt land. Det finns genuina sociala problem bakom den fattigdom som skapar tiggeri: Risk för människohandel, hälsoproblem och utsatthet. Ett så kallat tillstånd löser inte dessa problem! Om de på riktigt vill kartlägga vilka som tigger och hjälpa dem finns det andra vägar att gå, vägar som är förankrade i en socialdemokratisk ideologi.

Socialdemokraterna borde istället sätta press på EU från nationell och EU-nivå att ta ansvar över de konsekvenser som EU:s fria rörlighet för med sig, genom att ursprungsländerna på allvar tar krafttag mot deras interna sociala utsatthet och institutionella rasism. Dessutom finns det mer konkreta lösningar kommunerna kan anta för att hjälpa människor som befinner sig i denna utsatta miljö. Exempelvis arbetar flera kommuner väldigt nära med stadsmissionen för att erbjuda boende och mat till de utsatta samtidigt som andra kommuner, som exempelvis Umeå, sett en nedgång i tiggeriet allteftersom ursprungsorterna löst sina problem. Vi delar deras andemening om att ingen i Sverige eller Europa ska behöva tigga för att klara sin försörjning, men vägen dit är en stark välfärd som kan hjälpa människor i utsatthet, inte gömma undan människorna bakom regleringar. Socialdemokratiska studentförbundet vill därför skicka en tydlig uppmaning: tänk om! Ska vi vara ett parti som tydligt står emot fattigdom och sociala problem, eller ska vi vara ett parti som hellre gömmer och blundar för människor som behöver hjälp?

///

Henrik Svensson

Ordförande för S-studenter Linköping

Anna Isacsson

S-studenter Linköping

Patrick Bannon

Ordförande för SSU Norrköping

Sissa Nåbo

Ordförande för SSU Linköping